Märi Boman

Södertälje resan

Fredag 1 juli var jag ledig från mossen och hade satt telefon på ljudlös så jag skulle få sova ifred från allmänheten. När jag vaknade var det nåt Stockholmsnr som ringt mig. Tänkte inte så mycket på det just då utan jag skulle kolla sen på eniro vem det var. Men jag gjorde mig ingen större brådska. Dröjde inte alltför länge så ringde numret igen och jag hade först tänkt strunta i det då jag trodde det var nån som ringt fel alt nån slags försäljare. Men nyfiken som jag är kan jag i princip inte låta ett samtal passera och tur var väl det...

I andra änden av luren hade jag Länsstyrelsen från Stockholm och dom började fråga mig saker om Jojje (Jorky Crazy). Om jag ägt honom, vad länge, vem jag sålde till mm. Till en början fattade jag ingenting och svarade snällt och trevligt på frågorna. Efter en stund började jag förstå att nåt inte var rätt så jag ställde motfrågan -"Är det nåt problem?"

Hon berättade då att Jojje står på förvar hos polisen i Stockholm då han är omhändertagen och kommer att avlivas. Jag fick panik när dom orden nådde mina öron. Dom andra djuren skulle utplaceras men han var för gammal så det var ingen som ville ha honom. Polisen hade inte råd att stå och betala för honom därför var beslutet redan taget. Han skulle dö. Men efter lite diskutioner fram och tillbaka, en timmes betänketid som snarare blev 20 min och några telefonsamtal ringde jag åter upp tjejen på Länsstyrelsen och sa att jag tar honom. Helgen gick och på måndagen pratade jag åter med en ny tjej på Länsstyrelsen och öven polisen i Stockholm. Allt blev klart under tisdagen och på torsdagen åkte jag och Kristina upp för att hämta honom. Hade pratat med dom på jourhemmet där han stod så jag visste att han iaf inte skulle se jätte illa ut. Men man tror ju alltid det värsta. Synen av honom var i positiv bemärkelse men då hade han ju iofs stått hos dom i 1½ månad. Lastningen gick som förväntat åt helvete men med lite dunder och brak (kan Kristina bekräfta :)) var han inne. Resan hemåt gick galant och väl hemma fann han sig tillrätta väldigt fort. Nu går han tillsammans med Krinstinas häst Karl och dom trivs hur bra som helst ihop. Han har börjat lägga på sig lite mer hull och ögonen är inte grå längre. Han börjar bli pigg och vaken precis som jag minns att han var.


Kortet taget i Södertälje på jourhemmet. Bilden är inte riktigt rättvis då han här ser väldigt blank och fin ut i pälsen. Som ni ser väldigt tunn i överlinjen och inga muskler. Har dock fått lite mer hull efter ca 1½ månad där.

Vet att det finns en del som anser att jag gjort rätt medan det finns vissa som inte tycker det. Jag är en sån person som handlar mer med hjärta än hjärna. Jag kunde inte förmå mig säga nej när dom ringer om en sån grej. För mig är mina djur familjemedlemmar och inte bara nån grej man använder bara för att. Jojje har ändå varit hos mig förut och hade det däremot varit en helt främmande häst hade jag inte gjort såhär. Jag kräver inte att alla ska tycka om det jag gjort men om ni bryr er om mig det allra minsta tycker jag att ni ska stötta mig i mina val såsom jag stöttar er i era.