Märi Boman

Som jag skrev i ett tidigare inlägg är mina djur verkligen mitt allt. Utan dom finns inget kvar. Blir som ett litet barn när det kommer till dom, att jag anser att mina djur är vackrast i världen. Men för mig är dom det och jag skulle inte byta bort dom mot nåt. Jag köpte dom av en anledning och jag försöker göra det bästa för dom i alla lägen. Då känns det inte så kul när man blir motarbetad eller när folk säger elaka saker. Det är lika tråkigt för mig att få höra att mina djur är fula/feta/smala/dåliga mm som det är för en liten flicka som precis fått en katt tex. Hon älskar den katten överallt annat precis som jag gör med mina djur. Jag har oxå känslor och tar illa upp av sånt. Visst jag vet att mina djur inte är dom "finaste" eller bästa men dom duger mer än väl till mig. Jag kanske inte ser det en domare skulle se men för min del är mina djur 10-poängare alla gånger.

Zonic kommer aldrig kunna gå OS eller ens MSV.
Siri kommer inte kunna bli mamma med sina taskiga leder eller ställas ut pga att hon är blandras.
Alfonz är bara en vanlig bondkatt och inte i utställningsskick. Kastrerad oxå.
Santoz har ingen "ordentlig" stamtavla och kommer garanterat inte heller bli nåt proffs.

Men som sagt det spelar inte mig nån roll för jag älskar dom mer än allt annat iaf. Hade jag velat haft proffs hästar, utställningshundar och katter så hade jag väl köpt det. Folk får köpa precis vad dom vill och jag tycker det är jätte roligt om dom vill satsa på sin "gren". Men jag har varken pengar, tid eller möjlighet att kunna göra det nu. Jag trivs med mina underbara djur som jag har och dom förgyller mina dagar med glädje och skratt.

Så snälla ni. Innan ni säger nåt elakt om mina djur igen tänk efter. Jag tar väldigt illa upp...


// Märi<3