En olycka kommer sällan ensam
Nu har det varit mycket skit på sistone och tydligen har det tänkt att fortsätta. I söndags hände nåt som gjorde att jag skönk ännu djupare ner i skiten. Min pappa blev översprungen av en av mina hästar och är mer eller mindre totalt ommöblerad i käften. Även sydd i ansiktet med 9 stygn. Allt såg ut som en scen i en film. Fruktansvärt var det och jag börjar fundera på hur detta ska sluta. Jag ser inte längre nåt ljus och den här förbannade meningen "Det är sånt som händer" har jag tröttnat totalt på för den har använts flitigt på sista tiden. Jag är så sjukt less på allt och hittar ingen glädje nånstans. Jag går på autopilot och gör det jag absolut måste göra. Resten skiter jag blankt i. Om det händer nånting mer kommer jag göra mig av med allt jag har för nu är det inge roligt längre.
// Märi<3
En olycka kommer sällan ensam är ett talesätt som brukar stämma in. Men nu måste du rycka upp dig och höja huvudet lite grann och blicka framåt!!!! Det gick bra med din pappa och det är sådant som kan hända!!! En styrke kram till dig!
//Cissi
jag tycker att du har fått så det räcker och blir över, nu får din otur vända vi tycker synd om dig, tänker på dig kram från kicki & karolin
